På andra sidan luftslottet

I går kom det ett julkort till ”Pyret”, jag hade nästan glömt bort Pyret! Lilla modiga Pyret som vågade allt, det var inte mycket som stoppade lilla Pyret! Lilla rebelliska Pyret skaffade egen lägenhet när hon var sjutton år. liftade från Skåne till Gotland, tog mc-kort, hon gjorde allt som hon kände för. Men lilla Pyret växte upp till en civiliserad kvinna, precis som de flesta flickor gör. Men vad är skillnaden mellan den rebelliska Pyret och den civiliserade kvinnan idag? (En skillnad är att det säkerligen inte är lika lätt att få billister att stanna om man fick för sig att lifta! :-P)

När jag fokuserar på det yttre fastnar jag ofta i förebråelser, det här är bra, det här är dåligt, det här vill jag, det här vill jag inte. Detta leder till att jag ibland har avstått från att göra saker som jag villat göra, saker som jag drömt om att få göra. Det krävs mod för att bryta dessa förebråelser, vi är fostrade in i olika beteendemönster. När jag växte upp kunde min mamma säga; Så kan du väl inte göra, vad ska grannarna tycka? Vid de frågorna som trotsig tonåring brukade jag tänka; De ska väl bara ta och skita i vad jag gör eller inte gör! Typiskt Pyret, men det är ord som fortfarande ringer i mina öron.

Nu i betraktelsens stund kan jag känna en saknad för de känslor och det uppförandet som fanns i tonåren. Jag kan sakna det rebelliska uppförandet som gjorde att det fanns en inre styrka för att ta sig an sina drömmar. Skillnaden mellan drömmar och verklighet är att i verkligheten kan jag tillåta mig att tvivla, i drömmarna finns inga tvivel.

Pyret levde efter att fullfölja sina drömmar, den civiliserade kvinnan lever i verkligheten. Både Pyret och den civiliserade kvinnan var/är medveten om att det förflutna inte finns längre, och att framtiden inte finns än. Båda är ett stadium av ingenting, och mellan dessa ingenting finns nuet och det är allt. Skillnaden är att Pyret i sitt nu oftast levde efter sina drömmar, den civiliserade kvinnan lever i sitt nu oftast efter sina måsten.

”Varför blir små barn utsatta för sociala regler, medan vuxna önskar sig frihet? (Gunilla Lindqvist, 2002)