Av med kläderna snygging, det är insidan som räknas!

Människans yttre är bara ett skal, visst är det trevligt med ett vackert yttre skal. Men hur jag än vrider och vänder på det så är det insidan som är det viktigaste! Ett varmt kärleksfyllt inre kan lysa upp en hel värld mycket mer än ett vackert yttre skal någonsin kan åstadkomma.

Det är väl en fin tanke att det är insidan som räknas? Ja, svara nog de flesta på den frågan, för jag är naiv nog att tror att många delar den meningen med mig. Men, det finns visst alltid ett men! Är det där så vackert tänkt egentligen? Att det är insidan som räknas? Nu på morgonen förströdde jag mig med en av alla oändliga och kanske meningslösa ”quiz” som erbjuds på facebook, den ”Quiz” jag gjorde heter ”Vilken raggningsreplik är du?”

Mitt resultat: ”Av med kläderna snygging, det är insidan som räknas!”Ojojoj! Här har vi en riktig lirare. Du är påhittig, spontan och har en oemotståndlig charm. Gudarnas Gud helt enkelt. Alla älskar dig, du är en riktig Stockholmare. Grattis! Bara en fråga.. Jag har tappat bort mitt telefon nummer, kan jag få ditt?”

Jösses, vilket resultat jag fick! Men jag kan inte förneka att det är mycket av det resultatet som faktiskt stämmer riktigt bra in på mig som person. Jag har alltid ansett att insidan är det vitigaste hos varje person, sen att det i testet ser ut som om jag skulle vilja rycka av någon sina kläder. Ja, alla har vi ju våra hemligheter, inte sant? ”Du är påhittig, spontan och har en oemotståndlig charm”. Jag är spontan och påhittig, det har jag enligt mina föräldrar varit sen den dagen jag föddes. Enligt mammas utsagor skulle jag som barn vara så lätt road att hon bara behövde ge mig ett gummiband så var jag road i flera timmar. Synd att jag inte längre mins hur man roar sig med ett gummiband. Det här med oemotståndlig charm anser jag ligga i betraktarens ögon. ”Gudarnas Gud helt enkelt”, detta kan väl inte stämma, var Gud en kvinna? Detta är faktiskt inget som kan bevisas, men jag är av den tron att Gud var en man. Om Gud hade varit en kvinna skulle inte det kvinnoförtryck som beskrivits i vår historia funnits, men det är min tanke. Alltså ingen tanke som resterande befolkning behöver dela med mig. ”Alla älskar dig, du är en riktig Stockholmare”, alltså synd då att man är en riktig Skåning, kan en riktig Skåning vara en riktig Stockholmare? Hur är en riktig Stockholmare? Stilla min nyfikenhet! Slut klämmen på ”quizen” bara älskar jag fullt ut, ”Jag har tappat bort mitt telefon nummer, kan jag få ditt?”. Den där frasen är ju bara så mycket jag som den kan bli, det tog mig många år att lära mig mitt eget mobilnummer. Vilket jag anser helt naturligt med tanke på att jag oftast inte ringer upp mitt eget nummer, men det händer ibland när jag inte kan erinra mig om var mobilen är.

Men hur som efter denna ”quiz” har jag trots allt min tanke kvar på att det är insidan som räknas, även om jag efter denna ”quiz” antagligen alltid kommer att rodna när jag i fortsättningen tänker den här tanken! 😛

På andra sidan luftslottet

I går kom det ett julkort till ”Pyret”, jag hade nästan glömt bort Pyret! Lilla modiga Pyret som vågade allt, det var inte mycket som stoppade lilla Pyret! Lilla rebelliska Pyret skaffade egen lägenhet när hon var sjutton år. liftade från Skåne till Gotland, tog mc-kort, hon gjorde allt som hon kände för. Men lilla Pyret växte upp till en civiliserad kvinna, precis som de flesta flickor gör. Men vad är skillnaden mellan den rebelliska Pyret och den civiliserade kvinnan idag? (En skillnad är att det säkerligen inte är lika lätt att få billister att stanna om man fick för sig att lifta! :-P)

När jag fokuserar på det yttre fastnar jag ofta i förebråelser, det här är bra, det här är dåligt, det här vill jag, det här vill jag inte. Detta leder till att jag ibland har avstått från att göra saker som jag villat göra, saker som jag drömt om att få göra. Det krävs mod för att bryta dessa förebråelser, vi är fostrade in i olika beteendemönster. När jag växte upp kunde min mamma säga; Så kan du väl inte göra, vad ska grannarna tycka? Vid de frågorna som trotsig tonåring brukade jag tänka; De ska väl bara ta och skita i vad jag gör eller inte gör! Typiskt Pyret, men det är ord som fortfarande ringer i mina öron.

Nu i betraktelsens stund kan jag känna en saknad för de känslor och det uppförandet som fanns i tonåren. Jag kan sakna det rebelliska uppförandet som gjorde att det fanns en inre styrka för att ta sig an sina drömmar. Skillnaden mellan drömmar och verklighet är att i verkligheten kan jag tillåta mig att tvivla, i drömmarna finns inga tvivel.

Pyret levde efter att fullfölja sina drömmar, den civiliserade kvinnan lever i verkligheten. Både Pyret och den civiliserade kvinnan var/är medveten om att det förflutna inte finns längre, och att framtiden inte finns än. Båda är ett stadium av ingenting, och mellan dessa ingenting finns nuet och det är allt. Skillnaden är att Pyret i sitt nu oftast levde efter sina drömmar, den civiliserade kvinnan lever i sitt nu oftast efter sina måsten.

”Varför blir små barn utsatta för sociala regler, medan vuxna önskar sig frihet? (Gunilla Lindqvist, 2002)

Stackars lille Tomten

Julafton 2008

Jag älskar den här bilden, jag älskar mina pågar, jag älskar julen och jag älskar internet! Fördelen med att bli mamma när man är ung är att man är ung fast man har stora vuxna barn. Men samtidigt så känner jag mig för ung för att bo i ett stort hus med utflugna barn, men så har man livlinan internet! Man kan ”umgås” i stort sett dagligen med sina barn via nätet. Avståndet till barnen suddas ut medhjälp av nätet, annat var det förr och jag tänker på farmors syskon som flyttade till Amerika och all kontakt bröts för alltid mellan syskonen. Tur att tiderna förändras och att den tekniska utvecklingen gör att vi kan hålla kontakten med varandra oavsett avstånd.

Min ”lille” påg lade ut en bild på sin bilddagbok från julafton-08 och brödernas dispyter kom sänd som ett brev på posten. Lillebror skriver så kärleksfullt att ”Och snart äre juletid i huset och då kommer bröderna him! :D”, jag blir så rörd att jag får tårar i ögonen! Snart ska de åter samlas och deras kärleksfulla syskongnabb kommer sprida värme i huset, vilket de redan börjat med över nätet. Lillebrors kompisar började med att påtala likheten på bröderna och Lillebror kontrade det med att ”Är vi inte alls, Ola är lång, Bosse är kort, och jag är perfekt!”. Och det är så typiskt deras kärleksgnabb, och storebror hoppar snabbt in med kontringen med ”Skulle mer vilja säga att från vänster bra, bättre, bäst.”. Lillebror fattar snabbt att han måste rädda sin heder i frågan och sänder passningen med att svara: ”Sen när har du varit bäst? ^.^”. Här börjar jag fundera på om jag överhuvudtaget har lyckats med barnuppfostran, jag har ju om och om igen sagt till dem att INGEN är störst, bäst och vackrast i hela världen! Men storebrors kontring: ”From the day I was born ;)” får mig att förstå att jag har fått tre söner som är störst, bäst och vackrast i hela världen! 😀 I alla fall är det i huvudsak detta deras kärleksgnabb går ut på när de samlas under samma tak. ❤

Den här bilden som lillebror lagt ut värmer verkligen mitt hjärta, och jag reflekterar över hur stora de faktiskt blivit och att de satt sig i rang efter åldern. Fast de ser kanske stora ut bara för att de trängt ihop sig i en liten ”Klippan” soffa? Kanske tur att jag köpt en större soffa i år. Och så härligt att se storebror krama om gamle Tomtefar, Tomtefar som alltid har stått på nedan våningen vid julgranen och vaktat över julklapparna. Men förra julen hände något förskräckligt med stackars lille Tomtefar, min hund Nisse kunde bara tänka på sex när han såg lille Tomtefar. Herre Gud säger jag bara, det är ju att vanhedra Tomtefar! Så Tomtefar fick flytta upp en våning, det var det som kändes mest etiskt rätt för stunden. Och nu är snart Julen här och pågarna med den, hopp om julefrid för oss alla, även för stackars lille Tomtefar! Markoolio har ingen aning om vad den stackars lille tomten kan råka ut för!

P.s. (Till Bosse och Johan, nu har jag lärt mig att man inte ska kopiera era texter rakt av. Det hjärtliga *asg* ni fick av mitt misstag i dag bjuder jag dock på!) D.s.  😛

Avslutningshögtid.

Att skriva examensarbete är krävande och tar en stor del av min tid, det känns som om jag just nu lever i en såpbubbla med mina kunskaper som ska formuleras ner prydligt i ett arbete. Formulerat efter konstens alla regler, eller i detta fall bör jag nog säga formulerat i didaktiska och akademiska former där formalia och etiska riktlinjer, m.m. ska var korrekt och prydligt.

Men så händer det som alltid händer en såpbubbla, dennes öde är att brista. Alla såpbubblor brister förr eller senare! Och i mitt fall betyder det att plötsligt dyker slutdatumet upp, det finns en konkret datum där jag ska lämna arbetet ifrån mig. Den 13/1-10 ska arbetet examineras och den 15/1-10 kommer en gemensam högtid att hållas för alla studenter som avslutar sin utbildning.

Avslutningshögtiden kommer äga rum på Malmö konserthus och ska bjuda på mycket musik och sång, tal och utdelning av priser. Det känns som det är en evighet kvar, men det är ju bara 41 dagar kvar tills arbetet ska examineras och 43 dagar tills Avslutningshögtiden! Helt plötsligt har flera års studier närmat sig sitt slutmål och nya dörrar öppnas för min framtid!

Men förutom Avslutningshögtiden så vet jag inte hur jag ska fira min examen. Och det här med studentmössor vet jag inget om, ska det köpas studentmössor som specifikt visar att man gått på högskolan och blivit akademiker? Jag vill gärna ha en sådan mössa för jag köpte ingen studentmössa när jag gick ut gymnasiet, på den tiden tyckte jag det var slöseri med pengar. Jag lånade min storasysters studentmössa i stället, fast att min mormor gett mig pengar till en ny studentmössa. Men nu vill jag ha en studentmössa som jag ska bära ned stolthet efter alla års studier, nu är den värd vart enda öre! Och det här med firandet, ska jag hålla en fest för alla nära och kära? Känns som det är tusen frågor som hopar sig nu när mina studietider nalkas slutet.

Just nu känner jag mig ganska trött och sliten, men jag hoppas att jag lyckas få fram samma pampiga känsla inom mig som jag får när Bergagymnasiet släpper ut sina avgångselever, när  man i parad går från Bergagymnasiet ner till trollsjön. Tre gånger har jag gått med paraden, en gång i tåget som elev och två gånger bredvid tåget som mamma. Och jag har känt det lika imponerande varje gång, Jag hittade en film på YouTube som visar ett studenttåg från samma år där en av mina söner är på väg ner till Trollsjön som student.

Kärlek

”Så här oräkneligt Älskar jag dig!

din mammi”

Förr hette det att ett brev betyder så mycket, i dag säger jag att ett mail betyder så mycket! Att börja dagen med ett kärleksfullt mail med animerad bild och kärleksfulla ord från sin älskade mamma känns helt underbart! Mamma, jag älskar dig också oräkneligt! ❤

Kvinnlig fåfänga

I dag vaknade jag med…

Okvinnliga ben?

Så jag körde iväg och…

Benen smörjs in.

Efter det…

Ett lager med vax stryks på benen.

Och sedan…

Små remsor av papper trycks fast i vaxet.

Efter det…

Remsan av papper rycks bort.

Slutligen…

Efteråt smörjs benen in igen.

Under tiden hade jag trevligt sällskap…

Oliwer

Och nu är benen mer kvinnliga!

Ny vaxat!

Nu ska jag bara fatta beslut om jag ska åka iväg och plåga mig med att vaccinera mig i eftermiddag.

Svin

Det gör ju ont när man får sprutor!

Beslutet blev till sist att jag tog sprutan, anledningen till det är att jag inte tål penicillin. Och i och med att svininfluensan kan bli till en lunginflammation så kände jag att det var säkrast att ta sprutan. Så då är ju allt hakuna matata nu då?

Dagens citat

”Det snabbaste sättet för en förälder att tilldra sig uppmärksamhet är att sätta sig ned och se ut att ha det bekvämt.”

Lane Olinghouse

Jösses vad klockren den här var…

Börja städa och du kan lugnt räkna med att de lyser med sin frånvaro….

Gå ut och pyssla i trädgården och du kan filosofera i din ensamhet…

Köp en bra bok och en påse ostbågar och släng dig rak lång på soffan och du är inte ensam längre! ❤

😀

Dags att skriva sin önskelista

Födelsedagalbum, Allers Familj-Journal

Det är inte klokt vad tiden springer iväg, man hinner knappt få ned adventsljusstaken förrän den ska upp igen! Men jag älskar julen och känner stor glädje för den stundande årstiden. Nu nalkas det mycket god mat, festligheter, och allt pyntas så det glimmar och glittrar. Härligt! 😀

Men så kommer vi till dagens svåra inlandsproblem, vad ska man önska sig i julklapp? I år känner jag att det är av stor vikt att jag kommer på vad jag ska önska mig för nu påstår media att årets julklapp ska vara en spikmatta! 😦 Jag vill INTE ha någon spikmatta! Den må kunna bota smärta och ha en lugnande och rogivande effekt på min kropp, men det har örtteet ”kvällsro” från Friggs på mig också även om den inte kan bota smärta. Men jag har ingen smärta, och får jag ont någonstans finns det ju alltid piller för det också.

Men det är svårt att komma på vad man ska önska sig, men ibland är det som om man kan börja tro på ödet. I veckan fick jag som vanligt postlådan full av reklam, normalt sett brukar jag bara ta hela högen och lägga ner den i pappersinsamlingen. Men den här veckan bläddrade jag i högen och hittade ett utskick från Guldfynd som jag började bläddra i, och där var ju min Årets julklapp!

Jag har ju alltid önskat mig en rubin! Detta har jag gjort sen jag var liten och fann ”min” sten i ett mycket gammalt Födelsedagsalbum från Allers Familj-Journal. Hur gammalt det är vet jag inte men enligt Wikipedia är den någon gång efter 1894 för det var då som de tog namnet Allers Familj-Journal. Ägaren till det här Födelsedagsalbumet var en syster till min farfar (f.1906), hon läste till diakonissa eller nunna men tyvärr blev hon inte så gammal då hon valde att begå självmord. Ryktena säger att hon eventuellt ska ha blivit kär i en man av kött och blod, men hon hade ju lovat bort sig till Gud. Detta i sig fann jag redan som liten oerhört tragiskt och kanske var det där i som jag fann den här boken extra speciell. Men det tillhör en helt annan historia!

På sista sidan i det här Födelsedagsalbumet ståt det skrivet om vilken ring födelsedagsbarnet ska välja. ”Enligt en gammal tradition har varje månad sin särskilda ädelsten vars bärande bringar lycka. Här ser man, vilken ädelsten som svarar mot årets olika månader.” Så står det skrivet och jag då som är född i mars ska alltså välja blodsten. När jag var liten trodde jag att blodsten var det samma som en rubin, men så är det tyvärr inte. Blodsten är det samma som hematit, men i det här fallet är det väl inte helt fel att behålla sin barnatro med tanke på att blodsten inte är någon ädelsten?

Ja, det är mycket man kan önska sig här i livet och önska kan man ju alltid! (Klicka på bilden för förstoring)

Han fick mig att falla handlöst!

Hur är det möjligt? Jag har tränat karate för att eventuellt skydda mig från påhopp. Jag har tränat Ki-balans för att få stabilitet i min kropp. Men jag kan påstå att det inte går att träna upp sig för att bemöta alla situationer man blir utsatt för här i livet.

Jag kunde inte förutse vad som dolde sig bakom djupet i hans varma bruna ögon. Ögon som kan glittra av humor, ögon som kan värma upp det mest stelfrysta hjärtat, men det är också ögon som kan se mycket farliga och hotfyllda ut, och det är ett par mycket kloka ögon!

Jag var helt enkelt inte beredd på vad styrkan och smidigheten i hans kropp kunde åstadkomma med mig. Jag blev helt klart överrumplad och plötsligt var allt ett faktum, jag har fallit handlöst och ligger kvidande i en hög på marken!

Jag vet inte vad som ömmar mest, är det mitt sargade ego eller är det min värkande kropp? Eller är det choken över att jag plötsligt hade förlorat fotfästet i mitt annars så stabila och trygga liv?

Men han måste använt sig av en otrolig teknik, eller var det just överraskningsmomentet som fick mig på fall? Jag kommer nog aldrig få ett bra svar på den frågan, jag kan bara konstatera att vi gick på vars ett håll. 😦

Jag gick lugnt och sakta ner för trappan och han sprang med full fart åt det andra hållet, och med ett ryck i kopplet vreds min högra arm bakåt och jag tappar balansen och ramlar handlöst i trappan. Helt plötsligt ligger jag med höger hand under kroppen som ger en otrolig smärta, och då kan jag bara konstatera att en liten 12 kilos hund har fått mig att falla handlöst!

Wich color is your aura?

Helt ovetenskapligt bevisat, men min färg blev röd. Kan stämma, inte vet jag för inte kan jag se min aura när jag tittar mig i spegeln på morgonen. Det enda jag fokuserar på så tidigt är håret som mer ser ut att tillhöra ett troll! 😀

Och senare på dagen hinner man ju aldrig att stanna upp för att inspektera sin egen spegelbild. Inte jag i alla fall, och även om jag hade gjort det så tror jag inte att jag har förmågan att se min aura för det. Ska jag få förmågan att se rött, får jag nog antingen blir riktigt arg, eller så får jag väl hoppa i min röda klänning innan jag ställer mig framför spegeln! 😀

Den här ovetenskapliga undersökningen gjorde jag på Facebook, helt otroligt vad många quizar de har där. Men man får ta det för vad det är alltså helt ur en nöjessynpunkt.

Men min färg blev i alla fall röd, och då blev resultatet så här:

”The more excitement they experience the more alive they will feel. Reds are practical, action-oriented, love to achieve results and be successful. They have an insatiable urge to win and create something valuable and important in their life. Their strong will power and intense, almost unlimited physical energy allows them to be extremely active, persistent and successful in virtually anything they do.”